Ett enskilt rum på Sabbatsberg
John Holm
1972
Låten är inspelad i Metronome Studio på Karlbergsvägen 57
(i fastigheten Smältan 14).

original: capo 2nd


Am                            Am7
I natt svävar änglar vid din sida
                                  Am
och snart så knackar någon på din dörr.
                             Am7
Men ändå tycks du ha det ganska ensamt
                                    E
din tid är slut och allt är som sig bör.
    Am               Dm          E          
Jag hoppas då att du inte känner ängslan
   Am                B7          E
inför din färd till fjärran horisont.
    Am               Dm          E     
Somt är ledsamt som är glatt i livet
       Dm             F              E  d  c b   Am
din skjorta ren som snö, men är din själ - lika vit?

Jag sitter här i nattens sena timma
men tror ej att jag är till större tröst.
Jag sköter en maskin som sprider ånga
den skänker lindring åt ditt sjuka bröst.
Jag undrar om du sover eller tänker
och om du tänker vad du tänker på.
Din matta blick som söker morgon ljuset
har mist sin ungdoms glans och din hud - är så grå.

Jag hoppas att du skådat stora vatten
och att inte livets minnen mist sin färg.
Jag ser din ande flyga ut i natten
ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg.
Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida
men känner tjusningen som döden har.
Ett paradis där ingen människa lider
jag är ej rädd att följa, men min ungdom - får mig att bli kvar


Am7
  |---|---|---|---|---|-----
  |---|---|---|---|-●-|-----
  |---|---|---|---|-●-|-----
  |---|---|---|---|-●-|-----
  |---|---|---|---|---|-----
x |---|---|---|---|---|-----




I natt svävar änglar vid din sängkant
och snart så knackar någon på din dörr.
men ändå tycks du ha det ganska ensamt
din tid är slut och allt är som sig bör

Jag hoppas dock du inte känner ängslan
inför din färd till fjärran horisont.
Somt är ledsamt somt är glatt i livet
din skjorta ren som snö, men är din själ - lika vit?

Jag sitter här i nattens sena timme
men tror ej att jag är till större tröst.
Jag sköter en maskin som sprider ånga
den skänker lindring åt ditt sjuka bröst

Jag undrar om du sover eller tänker
och om du tänker vad du tänker på.
Din matta blick som söker morgonljuset
har mist sin ungdoms glans och din hud – är grå

Jag hoppas att du skådat stora vatten
och att inte livets minnen mist sin färg
Jag ser din ande flyga ut i natten
ut från ett enskilt rum på Sabbatsberg

Jag sitter hopplöst hjälplös vid din sida
men känner tjusningen som döden har
Ett paradis där ingen människa lider
jag är ej rädd att följa, men min ungdom - får mig att bli kvar