C      C/g
I en sal på lasarettet,
             C/f   
där de vita sängar stå
        F                C
låg en liten bröstsjuk flicka,
          C         C/g     C
blek och tärd med lockigt hår.
 
 

Allas hjärtan vann den lilla
där hon låg så mild och god.
          F
Bar sin smärta utan klagan
med ett barnsligt tålamod.
 

Så en dag hon frågar läkarn
som vid hennes sida stod
         F
Får jag komma hem till påsken
till min egen lilla mor?
 

Läkarn svarar då den lilla:
Nej, mitt barn, det får du ej
          F
men till pingsten kan det hända
du får komma hem till mor.
 
 

Pingsten kom med gröna björkar
blomsterklädd står mark och äng
men den lilla, sjuka flickan
låg där ständigt i sin säng.
 

Så på nytt hon frågar läkarn
som vid hennes sida står
         F
Får jag komma hem till hösten
till min egen lilla mor
 

Läkarn svarar ej den lilla,
men strök sakta hennes hår,
och med tårar i sitt öga
vänder han sig om och går.
 
 
Nu hon slumrar uti mullen
sover sött i snövit skrud.
Från sin tåligt burna längtan
har hon farit upp till Gud.